När jag ska besvara frågan om vem jag är börjar jag ofta med att berätta vad jag heter, och hur gammal jag är. – ”Jag heter Emelie och jag är 22 år”
Men hur mycket säger det egentligen om vem jag är? Jag menar, ett namn kan vara bra att ha om man behöver ropa på dig eller prata om dig när du inte är där. Det finns inga egenskaper inbyggda i ditt namn, ändå är det så du identifierar dig själv, mycket av din känsla av identitet sitter i ditt namn. Så har vi ålder. Ålder kanske säger mer om vem du inte är; tex. du är inte gammal, du är inte ett barn, du är gammal nog för det här, men inte för något annat. Din ålder ska säga något om dina kunskaper och begränsningar, men i verkligheten ser det inte ut så. Du kan ju vara både mognare och intelligentare än personer som är betydligt äldre än dig, och tvärtom.
Vidare berättar jag var jag kommer ifrån och var jag bor - ”Jag bor i Gävle, men kommer från Östersund.”
Återigen: säger det här någonting om vem jag är? Vart jag kommer ifrån kan ju i och för sig betyda mycket för mig men det kanske säger mer om vart jag brukar vara och oftast håller till.
Slutligen kommer vi till vad jag sysslar med, alltså vad jag jobbar med eller studerar till. Men besvarar det frågan om vem jag är? Det kan förståss säga en del om vad vi tycker om eller vad vi vill med oss själva men det behöver inte alltid vara så; Om jag är arbetslös så säger det inte speciellt mycket om vem jag är – däremot kan det väcka en hel del fördomar mot mig som person.
Så varför ser våra svar om vilka vi är ut så här? Kanske är det så att vi försöker sätta in oss själva i ett sammanhang – ge oss själva en plats i det sociala systemet?
Så vem är jag? –är jag en konstruktion av positioner och roller i vårt sociala system - en roll i det system som så många försöker bryta sig ur?
Jag tycker inte att det känns riktigt rättvis: Egentligen är vi väl vad vi är bra på och vad vi tycker om. Så därför börjar jag om från början:
”Vem är jag?”
- ”Jag är människa, dvs. jag funderar mycket på vem jag är, vad som är rätt och fel, vad jag vill bli, vad jag vill göra och vad jag har gjort. Jag skäms lite ibland, över saker som jag gjort fel. Samtidigt är jag ganska bra på att förlåta mig själv; jag gör fel ibland – och i och med det lär jag mig massor som jag tar tillvara på till liknande situationer. Jag tycker om att känna glädje över små och stora saker i vardagen. Jag tycker om att gosa med min pojkvän, att dansa, komma till nya insikter, lyssna på musik och att äta kakor, kyckling och lax. Jag är bra på att se händelser från den ljusa sida, vara lycklig, självständig, disciplinerad, på att samarbeta och jag är väldigt empatisk. Det är vem jag är.”
0