Jag har tänkt lite, på mig själv och vem jag egentligen är, vilka vi alla är och vad som gör oss till oss. Efter mycket om och men kom jag fram till detta (något som jag känner att jag kan leva upp till):

Vi är de vi är, inte våra tankar:
Ta inte dina tankar på så stort allvar

– se dem för vad de faktiskt är:

-          tankar

inte sanningar, inte en spegel av verkligheten

-          inte för dig, och inte för någon annan.

Våra tankar är ett mönster vi lärt oss att tänka – inte mer.

Vi ÄR inte våra tankar,

inte våra fördomar, våra förutfattade meningar eller reflexmässiga,  ”logiska” slutsatser.

Vi är dem vi väljer att vara - det vi väljer att visa

-          vad vi medvetet väljer att göra.

Istället för att ifrågasätta eller hata oss själva till följd av våra tankar

bör vi visa öppenhet och acceptera allt som pågår i vårt inre.

Det faktum att tankarna finns där
(tex. Jag är en dålig människa, jag är värdelös, jag kan inte)

betyder inte att de bestämmer över dig, eller vem du ska vara.

Lägg inte för stor vikt vid dem

-          tankarna är inte DU.

Så istället för att, gång på gång, älta:
Välj att fylla ditt liv med sådant som är värdefullt och skapar mening i livet.

Acceptera tankarna och älska dig själv: dvs. den du väljer att vara.

Mvh Emelie


Ett utlägg inspirerat av ATC i Anna Kåvers bok KBT i utveckling